Ruggig etapp idag med. 2 svenskar topp-10 på en bergsmålgång i Girot. Det är tamefantan huge. Grymt kört av Kekke och Gotland. Såg ut som om Gotland skulle släppa täten med 2km kvar, men han gnetade sig ikapp och kom 3a på etappen. Blev dock av med tröjan och är nu 2a totalt med puttefnaskiga 5sek upp till ledning. Rosa febern härjar numera.

Tränade påpassligt nog innan dagens tv-sändning. Var ute och distansade i det molnväxlande vädret. Ingen rolig dag för en vindallergiker som jag, men mer med än mot på hemvägen iaf. En nätt och fin runda på 4h12min. Gårdagens sprättande satt kvar i benen och gjorde det hela en smula jobbigare för varje höjdmeter som forcerades. Puls - 129/162 och dryga 3100kcal enligt Polaren.

Ner till hallen på kvällen också för den sedvanliga rehaben som nu har utökats med nya superroliga övningar. Tar nu ännu längre tid att genomföra. Behöver inte tänka på vad jag ska göra om kvällarna iaf.

Två händelser som stack ut under dagen:

1.

Fick en fin bonk precis vid ankomst vid Ropsten. Hade en gel i fickan, men tyckte att det var onödigt att smaska i sig den dyrgripen så nära mål. Övervägde att stanna vid macken för att köpa en cola, men omreviderade beslutet då det - 1: skulle ta sin lilla tid, 2: tämligen kort bit hem och 3: bra att lära sig att köra tom. Hem kom jag tillslut och var redigt komig. Då kändes det som att jag hade rört på mig en smula iaf.

2.

Årets andra krasch är ett faktum. Som landsvägscyklist är det inte lätt att föra sig fram i trafiken. Man får skit från alla håll. Bilarana tutar när man kör på vägen och flanörerna med flera ogillar när man kör på cykelbanorna. Personligen ogillar jag att cykla på cykelbanorna då jag anser att det inte känns säkert att framföra cykeln där. Folk cyklar och går kors och tvärs utan någon som helst vett eller etikett. Brukar därför ligga och slicka vägrenen allt som oftast.

Det som inträffade idag var att jag cyklade på cykelbanan och ser framför mig en pojkvasker på bedömt 9-10år som planlöst rör sig över hela cykelbanans bredd. Självklart stirrar ungen rätt ner i backen när han cyklar. Jag börjar känna på mig vad som kan inträffa och försöker då påkalla dennes uppmärksamhet. Cirkus 1m ifrån mig faller ungen ur sitt paltkoma och tittar upp och svänger givetvis rakt in i mig. Grattis. Var en hårsmån från att klara mig, men åker ner i backen och erhåller lite smärta. Ungen börjar beklaga sig, men jag lämnar inga uppskov utan ger honom en rejäl avhyvling. Skit ska skit ha. Cykeln klarade sig iaf och så även det mesta av jag. En bra sak med detta var dock att jag kunde köra på adrenalin ett tag då jag började känna mig lite låg. Alltid något.

Vad ska man säga. Vilken kille! Det här är det största som har hänt svensk cykel sedan Bäckstedt vann Roubaix -04. Får rysningar i hela kroppen. Det är ju inte direkt någon bondtävling som han leder. Bara att spana in topp-10 och se att det inte är några duvungar.

1 Thomas Lövkvist (Sve) Columbia-High Road 13.05.28
2 Danilo Di Luca (Ita) LPR Brakes-Farnese Vini 0.02
3 Michael Rogers (Aus) Columbia-High Road 0.06
4 Yaroslav Popovych (Ukr) Astana 0.26
5 Levi Leipheimer (Usa) Astana
6 Lance Armstrong (Usa) Astana 0.28
7 Franco Pellizotti (Ita) Liquigas 0.32
8 Damiano Cunego (Ita) Lampre-NGC 0.42
9 Marzio Bruseghin (Ita) Lampre-NGC
10 Carlos Sastre (Spa) Cervélo TestTeam 0.49

Inspirerad av detta lyckades jag så själv pallra mig ut på hojjen en sväng i aftonen. Åkte runt Ön i 80min och sprätte till när jag kände för det. Inget strukturerat och påtvingat utan bara göra det jag tyckte var kul. Behövs ibland. Distans är planerad till morgondagen.

Den rosa ledartröjan som "Gotland" kommer att få nöjet att bära under morgondagen (och förhoppningsvis längre). Till äran av Girots 100årsjubileum är tröjan i år designad av Dolce & Gabbana. Flådigt värre.

Träningen den gångna helgen är inte mkt att hänga i julgranen elller i något annat träd heller för den delen. I lördags var jag i Uppsala hela dagen och langade vattenflaskor åt Vallentuna (som jag kanske nämnde tidigare). Scandinavian Race var det. Ett UCI-lopp med ca200 startande och kanske 40 fullföljande. Tämligen hårt. Langningssträckan var dessutom på en fet raksträcka så cyklisterna bombade förbi i runt 45-50km/h. Jättekul att hålla i en liten flaska då. Bara att blunda och hoppas på det bästa. Efter hemkomst blev det matlagning sedan högstadiediscokänsla på GIH.

Söndagen finns det inget av vikt att skriva om. Jag lovar.

Zu tage däremot har jag testcyklat. Fick under dagen i mig för lite mat tror jag. Den tilltänkta lunchen bestående av en matlåda (läs créme fraiche-burk) med lax och potatis i fick kasseras pga äcklighet samt tidsbrist. Fick i mig en ostmacka istället minus gurkan (för den blir jag dålig i magen av). Körde VO2max idag och blev inför den sista intervallen lätt snurrig. Flackande dimmig syn och hoppades på att jag skulle svimma efteråt och inte under.

Pass: 4x4'/3'

Belastning: 380w på första sedan 390w på de tre sista

Puls: 168/178, 174/184, 177/186, 180/189(!)

Blev inte riktigt som planerat. Hade tänkt mig en lite högre belastning, men kroppen var seg. Flåsig från början. Tog mig iaf igenom alla intervaller i skaplig stil och fick på köpet en ny maxpulsnotering (på cykel). Den förra noteringen (185?) var från förra vo2-passet för två veckor sedan. Kanske har en större utnyttjandegrad nu än tidigare. Att jag inte dör lokalt muskulärt i benen först utan att det är den centrala pumpen som får säga stopp. Jobbigt som faen var det. Föll ihop på hojjen efter sista intervallen och flåsade som en gris. Pulsen kröp sedan aldrig under 140 på nedtrampet. Stabilt.

Unnade mig en dag med vila från flåsaktiviteter. Kan nog vara bra att göra det då och då. Dock så var det inte helt frivilligt då jag helt enkelt inte fick utrymme för det under dagen. Visst, man kan givetvis alltid klämma in något, men känns dumt att forcera in ett träningspass också. Ibland kan det själpa mer än hjälpa.

Efter att ha delat ut x-antal nr-lappar till personer som skall förflytta sig runt Kungsholmen imorgon, begav jag mig hemåt för ett styrkepass. Man måste ju iaf göra något sorts fysiskt arbete varje dag för att undslippa välfärdssjukdomar. Sammanstrålade med Bambi och det blev rehabstyrkan + extra mage och bål. Mest snack och lite verkstad. Lite sådär lagom lökigt.

Imorgon ska jag åka iväg till Uppsala och bevittna Scandinavian Race eller "Skandis" som det heter i folkmun. Det är en cykeltävling för er oinvigda som inte visste det. Ska hjälpa Vallentuna Cycling Team (nytt internationaliserat namn) med langning och dylikt (OBS! ej dopning alltså). Alltid intresant att stå och hålla ut en liten flaska i handen samtidigt som dryga 100 cyklister åker mot en i cirka 40blås. Spännande, fartfyllt och farligt.  

Hade just skrivit ett lååångt inlägg, men vad händer? Jo, explorer hänger sig naturligtvis.

Kort sammanfattning med betoning på kort.

• Föreläsning
• Ärtsoppa och pannkaka
• Cykling 4h
• Äckligt mkt motvind
• Toppade farten till 71
• Nära till bonken
• Restaurangbesök
• Dubbla varmrätter
• Trött
• Måste rehaba innan läggdags

Över och ut

Då det regnade ute idag blev det ett besök på testcykeln. Cyklar väldigt ogärna distans i regn, speciellt när jag har ett val. Efter en herrans massa väntan på att hälsopedagogernas pensionärer skulle testas färdigt tröttnade jag och ställde istället i ordning 839:an i gången framför ytterdörren. Pallade inte att vänta ut dem. Väl på hojjen kände jag att benen var lätt möra sedan gårdagens styrka. Intressant. Siktade på 40min totaltid på intervallerna, vilket jag ansåg vara lagom för dagen.

Pass: 10'-9'-8'-7'-6'/2'

Belastning: 320w på första, därefter 310w

Puls: 156/163, 157/162, 156/162, 158/164, 160/165

Som synes var jag tvungen att sänka belastningen. Benen sega, men flåset stabilt. Bara att försöka köra igenom det i god stil. Lättare mentalt med nedåtgående stege. En liten "rolig" grej som hände var att hörlursladden lyckades åka in i svänghjulet och tvinnades upp som ett garnnystan runt framnavet. Mobilen flög åt ena hållet och öronbygeln åt det andra. Var segt att inte ha musik på de sista intervallerna.

Stack direkt efter ner till gymmet och gjorde min rehab för att därefter rejsa hemmåt på mtb:n och dumpa ryggsäck samt byta cykel. Brände sedan tillbaka in till Fiskartorpet och spanade in ESDUU där Flås med flera andra kändisar tävlade i ett litet anspråkslöst lopp. Stod där och frös i ca2h innan vi (Flås, Seglarn + jag) rullade hemmåt. Hade tappat känsel i både fingrar och tår vid det laget och när jag kom hem var de tämligen kritvita. Har säkert nämnt det förut, men jag har Sveriges sämsta cirkulation. Dubbla handskar samt varma skoöverdrag hjälper föga för en som jag.

Idag utförde jag den aktivitet som är så nära löpning jag kan komma i dagsläget - wetvest aka vattenlöpning aka plaska. Intog Bosöns lilla pöl på morgonkvisten med Bambi som sällskap. Var dock ytterligare två individer i pölen samtidigt vilket gjorde det redan minimala utrymmet än mer minimalt. Rev av ett pass om 8x6'/45'' + 5x1'/30''. Intensiteten var ej spyhård denna gång utan mer moderat. Sprattlade och sparkade runt runt i vattnet i dryga 54min iaf.

Stack ned till hallen aningens tidigare än föregående dagar för att genomföra rehaben. Mer folk, men mer tid att ägna åt meningslösa TV-serier efteråt. Körde lite benstyrka också bara för att. En timme i hallen varje dag bör förhoppningsvis sätta sina spår kring midjan förr eller senare.

Inte riktig träning, men jag bajkade till och från skolan också på vintervraket. Det som gjorde färden aningens mer jobbig var det faktum att: 1- Däcken var opumpade. 2- Pga lättja sitter fortfarande dubbdäcket på fram.