Läste den här artikeln/notisen ikväll och blev lätt konfunderad. Friidrotten och cykelsporten tycks ha aningens olika ståndpunkter kring hur man hanterar dopningsfall. I cykel så får man som regel inte tillåtelse att tävla om man är under utredning, men jamaicanerna som som är under luppen i just detta nu får ändå springa VM. Ytterst märkligt. Vad som är ännu märkligare är anledningen till att de får starta.

[...] IAAF satt ner foten och sagt att VM tappar för många profiler om Powell och hans fem lagkamrater inte kommer till Berlin.

Tappar för många profiler? What the fuck!! Helt sinnessjukt. Detta om något visar hur mycket friidrotten sysslar med antidopningsarbete. Dessa idrottare kan alltså ha sysslat med monkey business, och kan alltså springa hem medaljer och ära på andras bekostnad...men det verkar inte bekomma IAAF. När de ändå är i farten kan de ju slänga in Marion Jones, Justin Gatlin mfl. om det är profiler de är ute efter. Pinsamt. Cykelsporten får alltid ta den mesta av skiten när det kommer till dopade idrottare. Allt som oftast när jag pratar cykel med någon oinsatt typ måste jag förklara att alla cyklister inte är dopade. Rätt tröttsamt. Saken gjordes ju inte heller bättre av att Patrik "Jag älskar fotboll mer än min mamma" Sliskwall och pajasen Hegerfors gjorde några extremt välgenomtänkta analyser av hur cykelsporten idag ser ut. Nä, om nu de här jamaicanerna är misstänkta för något som helst fuffens, varför ens låta dem starta? Jag blir så less.

Imorgon ska jag cykla.