Vad ska man säga. Vilken kille! Det här är det största som har hänt svensk cykel sedan Bäckstedt vann Roubaix -04. Får rysningar i hela kroppen. Det är ju inte direkt någon bondtävling som han leder. Bara att spana in topp-10 och se att det inte är några duvungar.

1 Thomas Lövkvist (Sve) Columbia-High Road 13.05.28
2 Danilo Di Luca (Ita) LPR Brakes-Farnese Vini 0.02
3 Michael Rogers (Aus) Columbia-High Road 0.06
4 Yaroslav Popovych (Ukr) Astana 0.26
5 Levi Leipheimer (Usa) Astana
6 Lance Armstrong (Usa) Astana 0.28
7 Franco Pellizotti (Ita) Liquigas 0.32
8 Damiano Cunego (Ita) Lampre-NGC 0.42
9 Marzio Bruseghin (Ita) Lampre-NGC
10 Carlos Sastre (Spa) Cervélo TestTeam 0.49

Inspirerad av detta lyckades jag så själv pallra mig ut på hojjen en sväng i aftonen. Åkte runt Ön i 80min och sprätte till när jag kände för det. Inget strukturerat och påtvingat utan bara göra det jag tyckte var kul. Behövs ibland. Distans är planerad till morgondagen.

Den rosa ledartröjan som "Gotland" kommer att få nöjet att bära under morgondagen (och förhoppningsvis längre). Till äran av Girots 100årsjubileum är tröjan i år designad av Dolce & Gabbana. Flådigt värre.

Träningen den gångna helgen är inte mkt att hänga i julgranen elller i något annat träd heller för den delen. I lördags var jag i Uppsala hela dagen och langade vattenflaskor åt Vallentuna (som jag kanske nämnde tidigare). Scandinavian Race var det. Ett UCI-lopp med ca200 startande och kanske 40 fullföljande. Tämligen hårt. Langningssträckan var dessutom på en fet raksträcka så cyklisterna bombade förbi i runt 45-50km/h. Jättekul att hålla i en liten flaska då. Bara att blunda och hoppas på det bästa. Efter hemkomst blev det matlagning sedan högstadiediscokänsla på GIH.

Söndagen finns det inget av vikt att skriva om. Jag lovar.

Zu tage däremot har jag testcyklat. Fick under dagen i mig för lite mat tror jag. Den tilltänkta lunchen bestående av en matlåda (läs créme fraiche-burk) med lax och potatis i fick kasseras pga äcklighet samt tidsbrist. Fick i mig en ostmacka istället minus gurkan (för den blir jag dålig i magen av). Körde VO2max idag och blev inför den sista intervallen lätt snurrig. Flackande dimmig syn och hoppades på att jag skulle svimma efteråt och inte under.

Pass: 4x4'/3'

Belastning: 380w på första sedan 390w på de tre sista

Puls: 168/178, 174/184, 177/186, 180/189(!)

Blev inte riktigt som planerat. Hade tänkt mig en lite högre belastning, men kroppen var seg. Flåsig från början. Tog mig iaf igenom alla intervaller i skaplig stil och fick på köpet en ny maxpulsnotering (på cykel). Den förra noteringen (185?) var från förra vo2-passet för två veckor sedan. Kanske har en större utnyttjandegrad nu än tidigare. Att jag inte dör lokalt muskulärt i benen först utan att det är den centrala pumpen som får säga stopp. Jobbigt som faen var det. Föll ihop på hojjen efter sista intervallen och flåsade som en gris. Pulsen kröp sedan aldrig under 140 på nedtrampet. Stabilt.

Unnade mig en dag med vila från flåsaktiviteter. Kan nog vara bra att göra det då och då. Dock så var det inte helt frivilligt då jag helt enkelt inte fick utrymme för det under dagen. Visst, man kan givetvis alltid klämma in något, men känns dumt att forcera in ett träningspass också. Ibland kan det själpa mer än hjälpa.

Efter att ha delat ut x-antal nr-lappar till personer som skall förflytta sig runt Kungsholmen imorgon, begav jag mig hemåt för ett styrkepass. Man måste ju iaf göra något sorts fysiskt arbete varje dag för att undslippa välfärdssjukdomar. Sammanstrålade med Bambi och det blev rehabstyrkan + extra mage och bål. Mest snack och lite verkstad. Lite sådär lagom lökigt.

Imorgon ska jag åka iväg till Uppsala och bevittna Scandinavian Race eller "Skandis" som det heter i folkmun. Det är en cykeltävling för er oinvigda som inte visste det. Ska hjälpa Vallentuna Cycling Team (nytt internationaliserat namn) med langning och dylikt (OBS! ej dopning alltså). Alltid intresant att stå och hålla ut en liten flaska i handen samtidigt som dryga 100 cyklister åker mot en i cirka 40blås. Spännande, fartfyllt och farligt.  

Hade just skrivit ett lååångt inlägg, men vad händer? Jo, explorer hänger sig naturligtvis.

Kort sammanfattning med betoning på kort.

• Föreläsning
• Ärtsoppa och pannkaka
• Cykling 4h
• Äckligt mkt motvind
• Toppade farten till 71
• Nära till bonken
• Restaurangbesök
• Dubbla varmrätter
• Trött
• Måste rehaba innan läggdags

Över och ut

Då det regnade ute idag blev det ett besök på testcykeln. Cyklar väldigt ogärna distans i regn, speciellt när jag har ett val. Efter en herrans massa väntan på att hälsopedagogernas pensionärer skulle testas färdigt tröttnade jag och ställde istället i ordning 839:an i gången framför ytterdörren. Pallade inte att vänta ut dem. Väl på hojjen kände jag att benen var lätt möra sedan gårdagens styrka. Intressant. Siktade på 40min totaltid på intervallerna, vilket jag ansåg vara lagom för dagen.

Pass: 10'-9'-8'-7'-6'/2'

Belastning: 320w på första, därefter 310w

Puls: 156/163, 157/162, 156/162, 158/164, 160/165

Som synes var jag tvungen att sänka belastningen. Benen sega, men flåset stabilt. Bara att försöka köra igenom det i god stil. Lättare mentalt med nedåtgående stege. En liten "rolig" grej som hände var att hörlursladden lyckades åka in i svänghjulet och tvinnades upp som ett garnnystan runt framnavet. Mobilen flög åt ena hållet och öronbygeln åt det andra. Var segt att inte ha musik på de sista intervallerna.

Stack direkt efter ner till gymmet och gjorde min rehab för att därefter rejsa hemmåt på mtb:n och dumpa ryggsäck samt byta cykel. Brände sedan tillbaka in till Fiskartorpet och spanade in ESDUU där Flås med flera andra kändisar tävlade i ett litet anspråkslöst lopp. Stod där och frös i ca2h innan vi (Flås, Seglarn + jag) rullade hemmåt. Hade tappat känsel i både fingrar och tår vid det laget och när jag kom hem var de tämligen kritvita. Har säkert nämnt det förut, men jag har Sveriges sämsta cirkulation. Dubbla handskar samt varma skoöverdrag hjälper föga för en som jag.

Idag utförde jag den aktivitet som är så nära löpning jag kan komma i dagsläget - wetvest aka vattenlöpning aka plaska. Intog Bosöns lilla pöl på morgonkvisten med Bambi som sällskap. Var dock ytterligare två individer i pölen samtidigt vilket gjorde det redan minimala utrymmet än mer minimalt. Rev av ett pass om 8x6'/45'' + 5x1'/30''. Intensiteten var ej spyhård denna gång utan mer moderat. Sprattlade och sparkade runt runt i vattnet i dryga 54min iaf.

Stack ned till hallen aningens tidigare än föregående dagar för att genomföra rehaben. Mer folk, men mer tid att ägna åt meningslösa TV-serier efteråt. Körde lite benstyrka också bara för att. En timme i hallen varje dag bör förhoppningsvis sätta sina spår kring midjan förr eller senare.

Inte riktig träning, men jag bajkade till och från skolan också på vintervraket. Det som gjorde färden aningens mer jobbig var det faktum att: 1- Däcken var opumpade. 2- Pga lättja sitter fortfarande dubbdäcket på fram.

Regelbunden skola igen. Kul.

Okej, idag så har det cyklats testcykel. Jag och Flås lyckades hitta en öppning bland alla folkhälsonissar som upptog plats. Var lite velig om vad jag skulle köra då jag hade kännt mig muskulärt trött i quadsen under dagen. Trodde att jag hade bajsben, men de visade sig vara bajsbra. Konstigt det där. Kändes hur lätt som helst. Bara att trampa och slänga på mer och mer watt utan att trötthet uppnåddes. Blev ju inte ett superlångt pass, men väl god ansträngning och belastning.

Pass: 4x8'/2'

Belastning: (cirkus) 316-322w, 326-329w, 332-342w, 357-360w

Puls: 153/161, 157/165, 163/171, 170/176

Märkligt att jag har lyckats anpassa mig så pass snabbt till cyklingen ändå. HAr ju inte kört strukturerat särskilt länge. I höstas, när jag alternativtränade cykel efter löpsäsongen, körde jag 10x3min på 250w och var helt rökt. Flåset var det ju inget fel på då utan det är nog benmusklerna som genomgått den största förändringen. Borta är fågelbenen och kommna är nu någonting mer svulstigt. Undrar hur många watt man kan trycka om man får trampa testcykel ett år till + biffning för låren...hmmm? Kanske måste tävla någon gång också. Flås säger Tempo-SM, jag säger vi får se.

Varför skriver jag alltid så sent...

Seg, loj och omotiverad är bra beskrivande ord om mig idag. När jag inte längre orkade sitta framför datorn satte jag på mig lycrakläderna och gav mig ut, sent om sider. Inget långt, men kort och ganska hårt. Lite snurr på Ön innan Epilogen kördes på 8.49 (med en fet traktor som blockade vägen efter vändpunkten som endast körde i ~35). Därefter ett set med Armstrongintervaller (full patte i 90s, 60s, 45s, 30s) som gjorde att det sved ordentligt i benen. Bände mig sedan uppför den monstruöst branta backen vid Askrikevägens busshållplats. Var fasen tvungen att praktiskt taget ligga med överkroppen på styret för att inte åka bakåt. Blev sedan en backe till, den man springer utför på Lidingöloppet precis innan 20km-skylten vid Grönsta, stört mycket brant den med. Bra skit. Toppnoteringen för pulsen idag var 178.

Ner till hallen direkt efter och jada jada jada...jag gick hem igen.

Appropå Armstrong. Fasen vad fräck han är. Lägger titt som tätt upp bilder från sin vardag samt träning och även korta filmklipp. Här är ett från den nyss avslutade Tour of the Gila i teambussen innan en etapp. Han är som en liten seriefigur. Spana in när han berättar om dagens "buffé", Chris Horners förkärlek till Snickers och Cola samt Levi's "girly bars". Hilarious.