Tillbaka.

Inledningen av veckan gick ut på att toppa formen till GIH-kampen som ägde rum igår. Det var ju en testcykelutmaning mot de kära örebroarna som skulle köras, 300w så länge som möjligt och man räknade ihop respektive skolas ryttares totaltid. Man kan väl säga att de redan var slagna på förhand. Jag och Seglarn ställde iordning allt inne i aulan där spektaklet skulle äga rum. Vi fixade våra hojjar så som vi brukar med andra pedaler, sadel, lycrakläder, rejsig sittställning med mera. Jag och Seglarn hann knappt starta innan den första örebroaren klev av efter cirkus 4min. Vi lät då en ny örebroare sätta sig på den toma cykeln. Efter en 10min ungefär gav den andre upp och den tredje kort därefter. Kort dag på jobbet. En av dem kom sedan fram och frågade hur länge till vi hade kunnat hålla på. "En timme till eller så" sa jag, vartefter denne då undrade varför han själv försökte pressa sig ytterligare en futtig 1min. Hehehe.

Glada miner på uppvärmningen

Cyklade in till skolan igår (i cykelmundering) och hade ryggan full med träningskläder och inga "vanliga". Hade tänkt att åka hem efter kampen innan vi skulle ut och käka samt gå till efterfesten. Nu blev det inte så utan jag åkte in till stan istället och impulskonsumerade nya kläder från topp till tå. Sved till en aning i plånkan, men vad ska man göra. Behövde ju de facto nya brallor iaf på grund av de nya svällande cykellåren. Tight is not always right.

Kom hem tidigare än för sent igår natt och kunde därför tvinga mig upp vid 9-snåret. Kände mig bakis trots att jag inte drack en droppe promille (dock ett par stycken Red Bull..). Märkligt. Ett ålderns töcken månne? Hursom, lämnade Bosön strax efter 11 och trampade givetvis norrut för att få ihop mina timmar. Blåste åt alla möjliga håll och råkade dessutom ut för några regndroppar (blä) vid passering Närtunaby. Det mest störande var dock alla dessa avfröade maskrosmoln som flög in i munnen hela tiden. En kort 10minuters skarvning på Lidingön när jag kom tilbaka gjorde att jag stannade klockan på dryga 5h. Klappade mig själv på axeln efter det. Snittpuls på 131 btw.

Nu när jag har cyklat ute under en tid börjar jag erhålla den oundvikliga cykelepidemin - cykelbrännan! Börjar se lätt spetälsk ut med diverse ränder hit och dit. En begynnande handskbränna plågar mitt synfält just nu. Blä. Kommer tamefan ligga och råpressa i solen vid varje tillfälle som ges, annars går det inte att visa sig på en ofentlig strand i sommar.

Blev nada av plaskandet. Trött och seg säg vad ni vill. Har ägnat större delen av dagen åt läxläsning istället. Mindre kul det med. Mest recovery idag alltså förutom besöket hos sjukgymnasten. Små, men ändock synliga framsteg visade jag. Börjar bli mindre skev i bäckenet. Bara att fortsätta göra rehaben. Fick dessutom till min stora glädje (eller inte) två nya bajsjobbiga övningar till min repetoar. Beräknad tidsåtgång för hela kalaset är nog runt timmen nu om man kör på och inte lökar. Inte nog med att det tar tid och är tråkigt, utan det är stört jobbigt också. Träningsvärk på ställen jag inte trodde fanns. Så länge det blir framsteg av detta är det aningens lättare att motivera sig. I sinom tid kanske jag kan bli löpare igen. Största problemet då blir att göra sig av med cykelmusklerna.  

Lugn och glidig dag i sadeln idag. Benen en smula tunga och skrumpna så en solig och fin recovery ride om 90min blev det endast. Glassade runt längs Strandvägen i Djursholm och såg bla någon av ABBA-Bennys trälar klippa hans gräsmatta. Direkt efter hemkomst pep jag ner till hallen där jag sammanstrålade med Bambi. Skönt att få något snacksällskap under styrkan. Blir annars rätt träigt att stirra upp i taket en timme.

Funtar på vad morgondagen skall innefatta i träningsväg. Bambi säger våtväst på kvällen. Låter ju inte lockande, men det kanske är ett nödvändigt ont. Ett sjukgymnastbesök blir det också. Bäst att skriva det här så att jag inte glömmer bort det. Har en tillfällig släng av senilitet. Bara ett år kvar tills det är 25år till Döhalvan ju, aka livet går utför big time.

Till saken utan alltför utsvävande utläggningar.

Fredag: Ett kortare pass om 1h44min med 2st ca9min intervaller + något backryck. Inget speciellt förutom att jag hade träben. Sedan ett attacksnabbt rehabpass innan kvällens spelkväll (TP från 80-talet där jag och min partner givetvis vann).

Lördag: Då Flås hastigt insjuknade fick jag trampa ut allena på distanspasset. Solen sken, nyrakade (och bra) ben och ett gott humör. Viktiga ingredienser för en lyckad runda. Vinden var dock aningens skum. Fick göra några justeringar på från vilket håll jag skulle åka åt, men med facit i hand blev det helt okej. Lite motvind, lite mer medvind och mest kantvind. Eftersom benen svarade rätt bra låg jag på storkakan 90% av tiden. Bra för styrkan.

The route i grova drag: Lidingö - Enebyberg - Skålhamra - Vallentuna - Lindholmen - Frösunda (via Stolp-Ekeby) - Göttröra - Lunda - Markim - Granakurvan - Vallentuna - Täby Kyrkby - Enebyberg - Lidingö.

I och med det glada humöret och de snälla benen trampade jag runt i 4h30min denna dag. Trycket var också skapligt och pulsen landade på 131/158. Bättre energidepåer gjorde det hela mer angenämt också.

Därefter var det skönt att få koma framför Girot en stund innan jag var tvungen att skynda mig ned till hallen för rehaben. Aningens zombieaktig i kroppen vilket medförde att det tog sin lilla tid. Belöningen efteråt var grillning med Seglarn och Flås nere vid bryggan. Korv, stek och marshmallows. Fett med fett.

Berättar om dagen samt gårdagen under morgondagen. Nu måste Alf sova.

Lugn fin dag på träningsfronten. Lite allmänna vardagsmotionsbestyr bara såsom transport till och från skolan per cykel, samt en kulturgeografisk vandring i nationalstadsparken på Norra Djurgården. Avverkade även ett styrke-/rehabpass på seneftermiddagen. Tämligen låg aktivitet efter att jag hade gjort mina övningar. Blir lätt så när det finns andra att konversera med. Var säkert i hallen i cirkus 2h30min. Förstår nu varför friidrottare "tränar" så mycket. Blir ju en del timmar i träningsdagboken om man loggar när man kommer och sedan när man stämplar ut. 

Är aningens öm och stel i vänster armbåge och axel sedan gårdagens fulkrasch. Kände det när jag bänkade (som replik på Flås inlägg) att full kraft inte fanns. 90kg ska jag ju ta annars. Inget snack. En bit bort från mina glansdagar då jag lyckades lyfta tresiffrigt, men man får vara glad åt det lilla.

Appropå ingenting. Ett av de fräckaste skivomslagen ever. Tycker att standarden på skivomslag har sjunkit tämligen drastiskt de senaste åren. Finns det fortfarande skivor att köpa? Jag har iaf inte köpt en på evigheter. 

Ruggig etapp idag med. 2 svenskar topp-10 på en bergsmålgång i Girot. Det är tamefantan huge. Grymt kört av Kekke och Gotland. Såg ut som om Gotland skulle släppa täten med 2km kvar, men han gnetade sig ikapp och kom 3a på etappen. Blev dock av med tröjan och är nu 2a totalt med puttefnaskiga 5sek upp till ledning. Rosa febern härjar numera.

Tränade påpassligt nog innan dagens tv-sändning. Var ute och distansade i det molnväxlande vädret. Ingen rolig dag för en vindallergiker som jag, men mer med än mot på hemvägen iaf. En nätt och fin runda på 4h12min. Gårdagens sprättande satt kvar i benen och gjorde det hela en smula jobbigare för varje höjdmeter som forcerades. Puls - 129/162 och dryga 3100kcal enligt Polaren.

Ner till hallen på kvällen också för den sedvanliga rehaben som nu har utökats med nya superroliga övningar. Tar nu ännu längre tid att genomföra. Behöver inte tänka på vad jag ska göra om kvällarna iaf.

Två händelser som stack ut under dagen:

1.

Fick en fin bonk precis vid ankomst vid Ropsten. Hade en gel i fickan, men tyckte att det var onödigt att smaska i sig den dyrgripen så nära mål. Övervägde att stanna vid macken för att köpa en cola, men omreviderade beslutet då det - 1: skulle ta sin lilla tid, 2: tämligen kort bit hem och 3: bra att lära sig att köra tom. Hem kom jag tillslut och var redigt komig. Då kändes det som att jag hade rört på mig en smula iaf.

2.

Årets andra krasch är ett faktum. Som landsvägscyklist är det inte lätt att föra sig fram i trafiken. Man får skit från alla håll. Bilarana tutar när man kör på vägen och flanörerna med flera ogillar när man kör på cykelbanorna. Personligen ogillar jag att cykla på cykelbanorna då jag anser att det inte känns säkert att framföra cykeln där. Folk cyklar och går kors och tvärs utan någon som helst vett eller etikett. Brukar därför ligga och slicka vägrenen allt som oftast.

Det som inträffade idag var att jag cyklade på cykelbanan och ser framför mig en pojkvasker på bedömt 9-10år som planlöst rör sig över hela cykelbanans bredd. Självklart stirrar ungen rätt ner i backen när han cyklar. Jag börjar känna på mig vad som kan inträffa och försöker då påkalla dennes uppmärksamhet. Cirkus 1m ifrån mig faller ungen ur sitt paltkoma och tittar upp och svänger givetvis rakt in i mig. Grattis. Var en hårsmån från att klara mig, men åker ner i backen och erhåller lite smärta. Ungen börjar beklaga sig, men jag lämnar inga uppskov utan ger honom en rejäl avhyvling. Skit ska skit ha. Cykeln klarade sig iaf och så även det mesta av jag. En bra sak med detta var dock att jag kunde köra på adrenalin ett tag då jag började känna mig lite låg. Alltid något.