Planerade in en planerad vilodag. Blir tamigsjutton trött i benen och träningsverkad av den där rehaben. Ett tecken på att den tar. Var hos min sjukgymnast igen där jag faktiskt påvisade ytterligare tecken på framsteg. Små, men ändock framsteg. Inte lika skev på högersidan längre. Skulle det ske ännu mer framsteg till nästa vecka skulle jag, hör och häpna, få ta några jungfrusteg i spåret! Att få chans att springa igen är en ypperlig morot till att fortsätta tråka ut sig med rehaben. Baksidan är dock fortfarande lätt kajko, men Rom byggdes ju inte på en dag, som man tydligen säger.

Lätt ångest inför morgondagen börjar torna upp sig. Ska ut och cykla med Seglarn. Problemet är tidpunkten. Jag sa i och för sig att jag ville cykla tidigt, men Seglarns och min uppfattning om tidigt skiljer sig uppenbarligen ganska markant. Jag tyckte att kl9 var übertidigt i måndags, men imorgon blir det avfärd kl.0715 Seglarn ville dessutom köra hårt hela vägen. Gnet i 4-4,5h. Bäst att sova och be till någon gud att jag överlever. Om jag nu vaknar...