Ruggig etapp idag med. 2 svenskar topp-10 på en bergsmålgång i Girot. Det är tamefantan huge. Grymt kört av Kekke och Gotland. Såg ut som om Gotland skulle släppa täten med 2km kvar, men han gnetade sig ikapp och kom 3a på etappen. Blev dock av med tröjan och är nu 2a totalt med puttefnaskiga 5sek upp till ledning. Rosa febern härjar numera.

Tränade påpassligt nog innan dagens tv-sändning. Var ute och distansade i det molnväxlande vädret. Ingen rolig dag för en vindallergiker som jag, men mer med än mot på hemvägen iaf. En nätt och fin runda på 4h12min. Gårdagens sprättande satt kvar i benen och gjorde det hela en smula jobbigare för varje höjdmeter som forcerades. Puls - 129/162 och dryga 3100kcal enligt Polaren.

Ner till hallen på kvällen också för den sedvanliga rehaben som nu har utökats med nya superroliga övningar. Tar nu ännu längre tid att genomföra. Behöver inte tänka på vad jag ska göra om kvällarna iaf.

Två händelser som stack ut under dagen:

1.

Fick en fin bonk precis vid ankomst vid Ropsten. Hade en gel i fickan, men tyckte att det var onödigt att smaska i sig den dyrgripen så nära mål. Övervägde att stanna vid macken för att köpa en cola, men omreviderade beslutet då det - 1: skulle ta sin lilla tid, 2: tämligen kort bit hem och 3: bra att lära sig att köra tom. Hem kom jag tillslut och var redigt komig. Då kändes det som att jag hade rört på mig en smula iaf.

2.

Årets andra krasch är ett faktum. Som landsvägscyklist är det inte lätt att föra sig fram i trafiken. Man får skit från alla håll. Bilarana tutar när man kör på vägen och flanörerna med flera ogillar när man kör på cykelbanorna. Personligen ogillar jag att cykla på cykelbanorna då jag anser att det inte känns säkert att framföra cykeln där. Folk cyklar och går kors och tvärs utan någon som helst vett eller etikett. Brukar därför ligga och slicka vägrenen allt som oftast.

Det som inträffade idag var att jag cyklade på cykelbanan och ser framför mig en pojkvasker på bedömt 9-10år som planlöst rör sig över hela cykelbanans bredd. Självklart stirrar ungen rätt ner i backen när han cyklar. Jag börjar känna på mig vad som kan inträffa och försöker då påkalla dennes uppmärksamhet. Cirkus 1m ifrån mig faller ungen ur sitt paltkoma och tittar upp och svänger givetvis rakt in i mig. Grattis. Var en hårsmån från att klara mig, men åker ner i backen och erhåller lite smärta. Ungen börjar beklaga sig, men jag lämnar inga uppskov utan ger honom en rejäl avhyvling. Skit ska skit ha. Cykeln klarade sig iaf och så även det mesta av jag. En bra sak med detta var dock att jag kunde köra på adrenalin ett tag då jag började känna mig lite låg. Alltid något.