Gjorde en liten fatburner för att välkomna den nya dagen. 30min innan frukost på trainern. Säkert bra för något. Om inte annat utökas totalmängden en smula iaf. Roade mig med att surfa runt och kika på SVT-Play under tiden då det är så fruktansvärt tråkigt att cykla i samma tempo och belastning längre än 10min.

Som eftermiddagsnöje väntade ett nytt cykelpass, men denna gång lokaliserad till LTIVs lokaler. Fick snacka mig till en plats i ett eget bås då hälsovetarna utförde ett av deras många och omfattande tester av pensionärer. En kalibrering senare och jag var igång. Planen innan var att få ihop 50min kvalité, men det reviderades tämligen omgående under den första intervallen då benen samt kroppen var på väg att lämna lokalen. Bestämde mig då för 4x10'/2', men efter 3st byttes de sista 10min ut mot två 5or istället. Var ganska nedbruten i kroppen kände jag och bonkade i princip (var inte långt ifrån iaf). Flackande blick, dimmigt och flåsig. Härlig känsla! (ingen ironi). Trampade ned i 10min för att sedan, lätt snurrig, fort som fan tvätta och ställa i ordning cykeln. Därefter intaga socker i alla dess former, fruktos, glukos, sackaros you name it.

Varför hände då detta? Nu när jag tänker efter så var nog inte lunchintaget i nivå med samma energinivåer som träningen skulle innebära. Kändes iofs som en lagom stor måltid. Broccoli, blomkål, rökt skinka, solroskärnor, yogurt och pesto. Jaja, det var ju lite kul att bonka ändå, hehe.

Nu har det blivit intervaller i dagarna tre och därför blir det en lugnare dag imorgon. Då är jag förhoppningsvis pigg igen till fredag och lördag. Verkar bli hårt då. Behöver göra några slitiga grisveckor nu för att komma tillbaka i form en anings. Återhämtningsförmågan är inte på topp just nu, men whatever. Nu känns det som att man gör någonting iaf.