Sen post. Som vanligt. Lev med det.

Vilken härlig syn det var imorse när jag drog upp rullgardinen och beskådade ett vitt vinterlandskap. En stark förnimmelse om julens intåg i stugorna infann sig. Hade ju faktiskt kommit ganska så rejält med snö här ute på ön, så pass att det planerade utomhuspasset fick omrevideras. Planen var att springa morgonens "tusingar" vid Kyrkviken, men efter moget övervägande flyttades det in till värmen istället på inrådan från Bambi. Ett klokt val då det nog ej skulle blivit så värst mycket kvalité genom att sladda runt på en oplogad väg. Vi joggade iaf upp utomhus vilket väckte barnet inom mig. Det är en grymt skön och upplyftande känsla att få springa i skogsmiljö genom orörd snö. Me like a lot!

Väl inne i hallen var det tämligen tjockt på folk. Ungdoms-SM i tyndlyftning, spjutträff samt att en hel del löparklubbar hade sökt skydd inomhus till följd av den nyfallna snön. Jag fick agera hare under dagens pass som bestod av 4x1000m/2' @ 3.28/km Första riktiga banpasset för mig på evigheter. Senast utomhus var i juni och inomhus i februari. Var aningens ringrostig således. Skulle hålla <42/varv, men öppnade lite för fort och fick sedan kompensera. Kompenserade dock lite för mycket då jag är tämligen dålig på att räkna, så den första landade på 3.32 Den andra var likadan. Jag trodde att jag höll rätt tempo, 22+22 = 42 => not! Blev fel på hundringarna så andra på 3.32 den med. Till den tredje började jag fatta bättre vilket resulterade i 3.26 och den fjärde rullade in på 3.25 Jag skyller fartkänslan på orutin.

Detta var givetvis inget megablodigt pass, men jag kan meddela att baksidorna var sega efter veckans aktiviteter. Jag ser det som ett bra instegspass. Att vänjä sig vid de påfrestningar som uppstår vid inomhuslöpande. Mina vader brukar ta rejält med stryk så jag tror att detta kan underlätta en smula. Tidigare har första passet varit ett köttigt sådant och reulterat i svår, långvarig träningsvärk. En kort nedjogg senare och båda var nöjda och glada med att första passet var genomfört. Med mersmak dessutom.

Efter ett lagomt matintag och tv-tittande på världscuppremiären i längdskidor från Gällivare, där både Charlotte Kalla och Markus Hellner vann, var det så dags för nästa pass. Bambi skuttade förbi och vi styrde kosan bort mot elfvikshållet. Vilka härliga vyer! Sprang till en början i spåret och fortsatte sedan längs med vattnet till Fågelöudde för att sedan ansluta till spåret igen, lite cykelvägar och tilbaka till Bosön. Kan meddela att det var aningens tungsprunget och benmusklerna fick jobba mer än vanligt. Var ändock mycket inspirerande och roligt. Riktigt fridfullt då vi i princip var de enda som rörde sig i skogen då. Tanken var att springa 10km, men det blev lite längre. Bambi ville mot slutet söka sig ut mot cykelvägarna för att få fast underlag. Till en början var det plogat, men sedan var cykelvägarna mer svårsprunga än skogen. Släppte hit och dit. Vi kom iaf tillbaka till Bosön med trötta en efter dryga timmen. Snabbt in i lägenheten och hämta ryggsäcken och därefter bege oss ned till hallen.

Ett styrkepass stod nu på schemat. Kan informera att jag ej var helt pigg vid detta laget. Kunde dock ej köra alla övningar pga diverse omstädigheter, men tröttare blev jag iaf. En sejour fotstyrka fick sätta punkt för denna veckas träning. Skönt. Nu blir det en välförtjänt vilodag. Det är viktigt att vila och ge kroppen möjlighet att suga upp den genomförda träningen. Jag skulle ju i princip kunna köra ett pass imorgon, men det skulle med största sannolikhet inverka negativt på nästa veckas planerade tuffa träning. Det är lätt att träna, men svårt att vila. Våga vila!

Har upptäckt en himmelsk drog i kyldisken, Skånemejeriers yogurt med äkta vanilj (från mexico) och bitar av mörk choklad. Syndigt gott! Äter den som godis. Fetthalten är hela 5%. Tryckte en liter ikväll. Bra skit.