Ny månad, och det är den vidrigaste månaden av dem alla, november. Guns n' Roses låttitel "November Rain" känns ganska träffande. Nu börjar den mentalt mest tuffa perioden under året att träna på. Det är mörkt, kallt, blött, brunt och grått ute. Inte särdeles inspirerande således. Dock så är det bara att bita i det sura äpplet och se till att få sin dagliga dos av träning gjord. Fördelen med att träna när det är misärväder ute är att känslan av självtillfredsställelse efter passet blir så mycket större. Oftast är det ljust det första steget ut ur dörren som är svårast att ta.

Nog om det. Idag var det faktiskt sol ute, till min stora förvåning. Dock svinkallt, men det är inget som inte ett stycke långkalsonger kan råda bot på. Blev således en liten kort bensträckare innan frukost om 32min (dryga 6k) runt omkring Södergarn och längs vattnet runt Bosön. Fina omgivningar det där. Benen kändes faktiskt rätt så bra. Snittpuls 135 och max 159. Sedan ett snabbt litet matintag (banan + macka) för att därefter bege mig nedåt hallen för ett massisvt styrkeprogram. Träningen leddes av den benhårda Good Charlotte (som givetvis var sen) med mig och FIG-Frida som försökskaniner. Det var "Cirkel 2" som var på tapeten och den innehåller de flesta övningar som gör benen extremt trötta. Efter detta en kort andhämtning för att sedan misshandla hamstringsen med olika övningar + en omgång fotstyrka. Allt som allt ca2h. Några timmars passiv återhämtning följde innan det var dags för lite wet-west i Bosöns pool av olympiska mått (not). Mycket skonsam träningsform, men ändock jobbig. Jag stod mestadels still och trampade vatten kändes det som medan Bambi for som ett skott till synes oberörd mellan kakelväggarna. 45min senare var det klart och en välförtjänt bastu följde.

Räknar med att ha någon sorts form av träningsvärk imorgon vilket kan bli intressant under den planerade löpturen. Nu bär det snart av till ett partaj och lite dancy time!